Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker?
- 2 Kor 6:14
Katolska kyrkans trosgrund går utöver Guds Ord
RKK har som sin trosgrund Guds Ord OCH arvläran (traditionen). Som ni kommer att se längre fram så samverkar INTE traditionen och Guds Ord med varandra.
Från katolska kyrkans katekes:
Paragraf 80
”Den heliga Traditionen och den heliga Skrift står därför i nära samband och samverkan med varandra. Båda har framgått ur samma gudomliga källsprång, flyter på sätt och vis samman till ett och strävar mot samma mål.” [...]Paragraf 82
Detta betyder att kyrkan, åt vilken förmedlingen och tolkningen av uppenbarelsen har anförtrotts, ”inte får sin visshet om allt i uppenbarelsen enbart genom den heliga Skrift. Båda, Skriften såväl som Traditionen, bör därför tas emot och hållas i ära med samma hängivenhet och vördnad”.Paragraf 97
”Den heliga Traditionen och den heliga Skrift bildar tillsammans den heliga skatt som har anförtrotts kyrkan – Guds ord.”[...][min fetstil]
Guds Ord säger:
1 Kor 4:6
[...] ni skall lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger [...]Jud 1:3
[...] finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.Ords 30:5-6
Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom. Lägg ingenting till hans ord, så att han beslår dig med lögn.[min fetstil]
Förutom traditionen har den katolska kyrkan också utökat antalet böcker i Skriften, nämligen de apokryfiska böckerna, vilka aldrig godkändes vare sig av judarna eller av den urkristna församlingen.
Katolska kyrkan förmedlar frälsning genom olika mystiska ceremonier och ritualer
Dessa ”heliga handlingar”, sakramenten, är inom katolska kyrkan nödvändiga för människans frälsning. De begränsar nåden till dessa handlingar och säger att handlingarna i sig själva verkar frälsande. Detta är en uppfattning som påminner mer om magi än om kristen tro.
Citat ur paragraf 1129 i katolska katekesen:
Kyrkan förkunnar att det Nya förbundets sakrament för de troende är nödvändiga för frälsningen. Den ”sakramentala nåden” är den helige Andes nåd, given av Kristus och av särskilt slag för varje sakrament. [min fetstil]
Utöver dessa sakrament har katolska kyrkan också något som kallas ”sakramentalier”. Dessa består av handlingar och föremål som blivit välsignade av Kyrkan och som anses innehålla och förmedla särskild välsignelse. Dit hör vigvattnet, korstecknet, radbandet, kors, rökelse, medaljer, helgonbilder, reliker, vaxljus och många andra saker.
Enligt Guds Ord beror inte vår frälsning på våra gärningar eller prestationer:
Ef 2:8-9
Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. [min fetstil]Rom 3:23-24
Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.
Katolska kyrkans nattvard – en hädisk offergudstjänst
Nattvarden eller mässan kallas inom den katolska kyrkan för ”eukaristi”. Det är ett grekiskt ord som betyder ”tacksägelse”. En katolsk mässa är emellertid något mycket mer än en tacksägelsegudstjänst. Katolska katekesen säger uttryckligen att man på nytt offrar Kristus i varje mässa. Brödet och vinet, som genom en mystisk förvandling (även kallat transsubstantiationen) verkligen blivit Kristi kropp och blod, bärs vid varje mässa fram som ett heligt och oblodigt offer till Gud.
Från katolska kyrkans katekes:
Paragraf 1365
Eftersom eukaristin är åminnelse av Kristi påsk, är den också ett offer. Eukaristins offerkaraktär framgår av själva instiftelseorden: ”Detta är min kropp som offras för er” och ”Denna bägare är det Nya förbundet i mitt blod, som blir utgjutet för er” . I eukaristin ger Kristus just den kropp som han har utgivit för oss på korset, och just det blod som han har ”utgjutit för många till syndernas förlåtelse”.Paragraf 1367
Kristi offer och mässoffret är ett enda offer: ”Det är ett och samma offer, det är samme Kristus som frambär sig själv genom prästernas tjänst – han som frambar sig själv på korset. Endast sättet att offra är annorlunda”: ”En och samme Kristus som på korset frambar sitt blodiga offer är verkligen närvarande i det gudomliga offer som äger rum i mässan. Han offras här på ett oblodigt sätt. Därför har mässoffret verkligen sonande karaktär”.Paragraf 1368
Eukaristin är likaså kyrkans offer.Kyrkan som är Kristi kropp deltar i sitt överhuvuds offer. Med honom offras hon själv helt och hållet. Hon förenar sig med hans förmedling för alla människor hos Fadern. I eukaristin blir Kristi offer också offret som frambärs av lemmarna i hans kropp. De troendes liv, deras lovprisning, deras lidande, deras bön, deras arbete förenas med Kristi liv, lovprisning, lidande, bön och arbete och hans fullständiga självutgivelse och får på detta sätt ett nytt värde. Kristi offer närvarande på altaret ger alla generationers kristna möjlighet att förenas med hans offer.[min fetstil]
De katolska prästerna tror sig alltså kunna stiga upp till himlen och hämta ned Kristus för att sedan offra Honom på ett altare.
Guds Ord säger om Kristi offerdöd:
Rom 10:6, 8
Men den rättfärdighet som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen? – det vill säga för att hämta ner Kristus [...] Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar.Hebr 7:24-27
[...] En sådan överstepräst [Jesus] var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.Hebr 9:11, 12, 14
Men nu har Kristus kommit som överstepräst [...] gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. [...] Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.Hebr 9:25-28
Inte heller gick han in för att offra sig många gånger [...] nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. [...] så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder [...]Hebr 10:10-14
Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla. [...] Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider [...] Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga.1 Pet 1:18-19
Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte.[min fetstil]
Katolska katekesen lär alltså helt emot Guds Ord vad gäller Jesu offerdöd på korset. Katolska kyrkans nattvard är hädisk på flera olika sätt:
- Skriften säger klart och tydligt att Herren offrades EN GÅNG FÖR ALLA. EN gång, inte flera.
- Katolska kyrkan säger sig offra Kristus på ett oblodigt sätt. Detta är anmärkningsvärt för Skriften säger att det är Kristi BLOD som renar oss från synd. Utan blod, ingen förlåtelse.
- Jesus Kristus var det felfria Lammet, fullkomligt REN och SYNDFRI. Något annat offer godtogs inte. Att då som katolska kyrkan säger, att Kyrkan offrar sig tillsammans med Jesus, är fullständigt obiblisk. Det var för oss syndiga människor Kristus dog. Hade ett syndigt offer varit godtagbart skulle Kristus aldrig behövt offra sig för oss.
Stig Andreasson skriver träffande om RKK’s nattvard (från häftet Sakramentalismen i sökarljuset, del 1):
Dagligen firar man omkring 400 000 mässor i katolska kyrkor över hela världen. Vad kan alla dessa mässor tillföra människorna som inte redan erbjuds dem genom Jesu fullkomliga offer på korset? Absolut ingenting. Även tänkande katoliker måste väl erkänna att varje mässa uppenbarligen har minimalt värde också i deras egen kyrka. Det behövs ju flera hundra tusen varje dag! Och detta bara fortsätter dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år. Men millioner av mässor är inte nog! Det behövs ständigt flera! Kyrkan påstår att de gäller för både levande och döda. Själamässorna för de avlidna är inte gratis, så detta ger alltjämt kyrkan en icke obetydlig inkomst. Många människor i katolska länder betalar än idag pengar till prästerna för att de skall läsa mässor för avlidna familjemedlemmar. Denna övertro på värdet av en blasfemisk ritual är verkligen den mest extrema form av sakramentalism som tänkas kan. Luther skrev att den katolska mässan bör betraktas som den mest avskyvärda av Påvekyrkans styggelser.
Katolska kyrkan förbannar alla som inte godtar deras sakramentalism
Citat från Kyrkans s.k. kanoniska lag:
Om någon säger att Kristus given i Eukaristian äts bara andligt och icke sakramentalt och verkligt, han vare förbannad.
Erkänner du inte Kyrkans hädiska offergudstjänst är du alltså under förbannelse.
Katolska kyrkan uppmuntrar till gemenskap med de döda
Stig Andreasson (Katolicismen i Bibelns och historiens ljus, sid 37):
[...] beträffande helgonen används inte ordet ”tillbedjan” utan man talar istället om ”vördnad”. Enligt katolsk tro är helgonen avlidna människor, som har kanoniserats (helgonförklarats) av påven, som med sin guldpenna skrivit in dem i denna speciellt utvalda skara. [...] Ibland understryker katolska teologer att man inte tillber varken helgonen eller Jungfru Maria. Man ber bara om deras förböner. Det är ju naturligt att be sina vänner om förbön i olika situationer, tillägger man. Det kan vi hålla med om, men att inte göra skillnad på den ”vänner” som ännu är i livet och de som är döda, leder in oss på ett farligt område. Trots att den katolska kyrkan fördömer spiritismen uppmuntrar den till kontakt med de döda [...]
Påven Benedictus svarar på frågan hur han ber (Världens Ljus, sid 30):
Naturligtvis ber jag allra först till vår Herre som, enkelt uttryckt, är den gamla bekantskap som jag är förbunden med. Men jag åkallar också helgonen. Jag är god vän med Augustinus, med Bonaventura, med Thomas av Aquino. Man säger då också till sådana heliga: ”Hjälp mig!” Och Guds moder [Maria] är alltid en viktig referenspunkt. På så vis ger jag mig in i de heligas gemenskap.
Katolska katekesen:
Paragraf 957
Gemenskapen med helgonen. ”Men inte bara på grund av helgonens föredöme firar vi deras minne utan än mer för att hela kyrkans enhet skall stärkas i Anden genom utövandet av den broderliga kärleken. Ty liksom den katolska gemenskapen bland pilgrimerna på jorden leder oss närmare Kristus, så förbinder även gemenskapen med helgonen oss med Kristus, från vilken såsom källa och huvud all nåd och gudsfolkets liv självt strömmar fram.”Paragraf 958
Gemenskapen med de avlidna. ”Pilgrimskyrkan är starkt medveten om denna gemenskap med hela Jesu Kristi mystiska kropp. Från kristendomens äldsta tid har hon hållit minnet av de döda i stor vördnad. Hon har också burit fram böner för dem, eftersom ’det är en helig och from tanke att be för de döda så att de skall befrias från synd’” Vår bön för dem kan inte bara hjälpa dem utan också göra deras förbön för oss verksam.Paragraf 2683
De vittnen som har gått före oss in i Guds rike och särskilt dem som kyrkan erkänner som ”helgon”, är delaktiga av bönens levande tradition genom sitt förebildliga liv, sina efterlämnade skrifter och sin bön i dag. [...] Vi kan och bör be om deras förbön för oss och hela världen.
Guds Ord säger angående kontakt med de döda:
Jes 8:19-20
När de säger till er: ”Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, så svara: ”Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?” ”Till Guds undervisning, till vittnesbördet!” Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem.5 Mos 18:10-12
Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och ingen som söker råd hos de döda. Ty avskyvärd för HERREN är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver HERREN, din Gud, dem för dig.
Katolska kyrkan gudomliggör jungfru Maria och gör henne till med-återlösare
Exempel ur katolska kyrkans katekes:
Paragraf 411
Det är hon [Maria], vilken som den första på ett enastående sätt har dragit nytta av den seger över synden, som hemförts av Kristus: hon har bevarats från varje fläck från arvsynden och under hela sitt jordiska liv har hon genom en särskild Guds nåd aldrig begått någon synd.Paragraf 491
Med tiden blev kyrkan medveten om att Maria, ”överhöljd med nåd” av Gud hade blivit återlöst redan från sin tillblivelse.Paragraf 493
[...] de prisar henne [Maria] som den som är ”fri från varje syndens fläck, liksom danad av den helige Ande och formad till en ny skapelse”. Genom Guds nåd förblev Maria ren från varje personlig synd under hela sitt liv.Paragraf 966
”Den obefläckade Jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själv upptagen i den himmelska härligheten. Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son, herrarnas Herre, segraren över synd och död.” Den heliga Jungfruns upptagelse är ett enastående deltagande i hennes Sons uppståndelse och ett föregripande av de andra kristnas uppståndelse:Paragraf 969
[...] När hon upptogs till himlen lämnade hon inte sitt frälsande uppdrag. [...] Genom sin mångfaldiga förbön utverkar hon för oss den eviga frälsningens gåvor…. Därför åkallas den saliga Jungfrun som förespråkerska, beskyddarinna, hjälparinna och förmedlarinna.”Paragraf 971
[...] Under hennes beskydd tar de troende sin tillflykt i bön under alla faror och bekymmer.Paragraf 1014
Kyrkan uppmuntrar oss att förbereda oss för vår dödsstund [...] att be Guds moder att be för oss ”i vår dödsstund” (Bönen ”Hell dig, Maria”) och att anförtro oss åt den helige Josef, skyddspatron för de döende:Paragraf 1172
[...] I Maria beundrar och prisar kyrkan frälsningens mest framträdande frukt och skådar med glädje såsom i den renaste bild vad den själv längtar efter och hoppas att bli.”Paragraf 2679
[...] När vi ber till henne ansluter vi oss med henne till Faderns plan, han som sänder sin Son för att rädda alla människor. Liksom den älskade lärjungen tar vi Jesu moder, som blivit allt levandes moder, till oss i vårt hem. Vi kan be i förening med henne och till henne. [...]
Enligt Guds Ord har ALLA människor syndat:
Psa 14:2-3
HERREN blickar ner från himlen på människors barn för att se om det finns någon förståndig, någon som söker Gud. Men alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.Rom 3:23
Alla har syndat och saknar härligheten från GudRom 5:12
Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.
Det finns så mycket mera…
att säga om katolska kyrkan. Men ovanstående är väl mer än nog att inte söka enhet under påven, eller?
/Andreas